Uppdraget

 Uppdraget

Sakta men säkert glider jag igenom. Kostymen och skorna är genomblöta och genomslitna men det fixar jag senare. Det gäller att ha ett speciellt tempo som jag har. Jag har tränat inför sånt här. Snabbt som blixten glider jag igenom träden och hoppas på att alltid landa bra på grenarna och inte snubba eftersom det är blött. Tusentals tankar i mitt huvud men jag fokuserar. Plötsligt så knäcks en gren och jag faller neråt. Jag känner hur jag faller utan att kunna göra något åt det. Jag landar på ryggen och känner hur mitt ben är knäckt och är nog inte användbar längre.. Jag har ont i röven och ryggen men jag ställer mig upp igen.

   Mitt framför ögonen på mig ser jag en ilsken varghona. Jag letar efter ett vapen att kunna slå till den med men hittar inget. Jag går igenom mina fickor och hittar en kniv. Jag tar upp kniven och håller den emot varghonan och försöker skrämma iväg den men den blir bara mer arg. Den försöker hoppa på mig men missar mig. Jag tänker på vad jag har tränat i flera år.

  Jag springer emot vargen och jag hoppar. I slowmotion ser jag hur vargen stirrar på mig och hur den ångrar att den hotade mig. Jag kör in min kniv i nacken och sakta så slocknar ögonen.

Jag känner hur ont det gör, det känns som om att jag känner för vargen. Jag känner mig själv sorgsen och arg men jag kan inte slösa min tid på vargen utan jag måste fortsätta springa.

  Himmeln är mörk, månen lyser starkt. Jag hör vargen yla. Löven och jorden är blöta, mina skor sjunker i de mörka leran.

Men jag fortsätter emot mitt mål. Jag springer som attan men 5 så ser jag en gömd NRG-500 bakom en stor buske. Jag går emot den sakta och kollar runt. Ingen verkar vara här.

Nycklarna är i och de är bara att köra igång. Hela motorn skakar och jag känner hur adrenalinet inuti i mig vill bara köra igång. Vroom Vroom..... hörs det. Jag gasar och jag känner hur min kropp skakar av rädsla av att krascha eller av att ramla av men jag fortsätter, tiden är knapp.

 Efter cirka 3 minuter efter att jag har kört så kommer jag till ett övergångsställe. Många barn och lärare  står och väntar på att få tillstånd till att gå över. Dom börjar går över och dom går så sakta. Jag känner hur mitt hjärna dunkar av rädsla av att inte hinna ifatt . Jag börjar svettas och blir nervös. Barnen leker medans dom går över och jag måste helt enkelt köra!

 Jag tar ett djupandetag och kör, i slowmotion ser jag alla blickar mot mig och hur alla är förvånade.

Jag hör ett ljud, aaaaaaahhhhhhh. Motorcykelns bakhjul flyger upp och sedan gasar jag allt vad jag kan så att dom inte känner igen mig. Jag kollar bakåt, jag ser hur blodet följer motorcykelns däck. Jag känner hur killens halva huvud snurrar med hjulet och hur alla skriker bakom mig men jag kan inte stanna upp så jag fortsätter.   

 Jag känner ångesten av att jag körde på skitungen men han lekte bara på vägen. Hoppas dom lär sig något av det.   

Något måste göras åt det här, jag kan inte gå till min destination med en blodig NRG-500 och om jag gömmer den så hittas den senare och blodet testas men jag får en idé.

 

  Jag ställer motorcykeln mot en stor byggnad, jag gör en snabb burnout för att få igång motorn.

hoppas,väntar och ber att inget ska gå fel. Jag gasar och motorcykeln ger sitt allt, jag är snart framme och jag slänger mig, jag rullar som en livlös docka på marken och skrapar mig. Samtidigt som jag rullar hör jag en smäll. BOOOOOOOOOM !

Jag ställer mig upp och skakar av smutset på mig. Jag känner hur varmt de blev och kollar bakom mig, jag ser ett stort hus brinna och en kvinna som rullar på marken för att få bort elden.

  Jag måste fortsätta på fots men lyckligtvis så är jag 3 minuter från mitt mål.

Äntligen så är jag framme, jag ser dörren och tar upp min kniv. Jag går dit med en kniv och riskerar mitt liv men det finns inget återvändo nu utan nu gäller det. Jag öppnar dörren och går in.

 Det är mörkt, jag kan inte se något, kallt och lukten känns konstig. Jag ser ett ljus och går emot de. Jag ser 3 män men inte tydligt, jag försöker att gå närmare men det känns som det bara blir längre och längre bort, jag springer men det fortsätter, jag känner hur det blir mörkare och mörkare och hur jag blir rädd,nervös och är på min vakt.

 Äntligen är jag framme och jag ser hur min tjej är klädd med de speciella stringtrosorna jag köpte åt henne på alla hjärtans dag, hon är helt enkelt den perfekta med den perfekta kroppen.

Musiken är på, sängen är redo. Time to make some love.