tisdag 22 januari 2013

Läsreflektion ( Sent Ute )

Det största problemet i boken jag läser i är Barans vänner och hans respekt. Baran respekterar inte sina föräldrar och bara fortsätter ljuga till dom speciellt hans mamma då hon inte förstår så bra svenska men så ljuger han när han ska tolka för henne. Om Baran får problem är det oftast hans pappa som skäller ut honom och hans mamma är vid sidan och försöker lugna ner honom men Baran respekterar inte vad dom säger och skiter fullständigt i dom och bara fortsätter att skapa problem. Han går ut med sina vänner och börjar plötsligt i ett slagsmål och kommer hem med en blåtira. En gång i boken så reste hans pappa och då kände Baran sig fri och glad eftersom om hans mamma var den enda som var hemma så skulle hon inte gjort något men Baran tar hans bil och blir sedan tagen av polisen med sina kompisar Emre och Miran. Men när han väl kommer hem så ligger hans pappa på soffan. Han är fortfarande efterlyst i Turkiet.

Baran är den största huvudpersonen i hela boken. Han spelar en 15-åring turk/kurd som inte visar någon respekt och bara gör problem och blir snart avstängd ifrån skolan han just nu går i.

 Jag tror att detta kommer sluta med ett lyckligt slut. Baran blir vän med Elin som han är kär i och sedan blir dom ihop. Emre och Miran får andra bra vänner och gör inga fler bråk eller problem i skolan. Baran fortsätter att gå i skolan han går och går ut den och har fått en ny relation med hans föräldrar och slutar skapa problem och komma försenad hem. Hans pappa blir tillslut inte mer efterlyst i Turkiet och flyger dit för att träffa släktningar. Hans mamma lär sig tillslut svenska och behöver inte sin egen son som en tolk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar