Gud så pinsamt

Idag så jag vaknade jag 6.30 för att kunna ta mig till skola men först så måste jag borsta tänderna med min splitter nya eltandborste och jag måste äta min vardagliga frukost som då är kalaspuffar med mjölk men lite extra mjölk måste jag lägga till eftersom den går ut imorgon. Jag borstar tänderna, äter upp kalaspuffarna och är redo att börja gå men när jag skulle precis ta mig ut så kom jag ihåg att vi har idrott före lunchen.                                                                                                  

  Jag tar min idrottspåse som ligger på golvet och packar mina idrottskläder och mina skor och så kollar jag på klockan. 7.15 och jag skulle ta bussen 7.17.

 Jag rusar ut springande med min väska på ryggen som väger ganska så mycket med alla böcker som jag behöver för att jag har svenska prov och idrottspåsen i handen men så ser jag bussen köra iväg, jag springer igenom en genväg till Linero centrum för att kunna komma före bussen och ha en chans att ta den till skolan. Jag springer på leran och allt vatten som har regnat som att det gällde på liv och död.

  Jag kommer fram till Linero centrum och letar efter den närmsta busshållsplatsen. Jag hittade en ganska så full, många var där och väntade på bussen så jag tänker då att jag skulle kunna ta andan och börja gå i ganska så normal takt.

    Jag kommer fram och väntar och väntar men den skulle ju komma. Jag blev rädd, jag vet ju inte vart bussen var eller om den har redan kört förbi och kanske så väntar dom andra på en annan buss.

   Plötsligt jag hör ett högt ljud, folket började resa sig och förbereda sig för att gå in men sån tur jag har så är det bussen 3:an, den jag ska ta.

   Alla stiger på och jag ställer mig bland dom sista och kollar ner på mina vita nike skor verkar har blivit bruna, helt leriga och blöta. Jag tänker jag måste göra något åt det men när jag då kommer fram till skolan. 

  Busschaffören ser trevlig ut, jag tar fram mitt busskort, betalar och börjar leta efter någon plats att kunna sitta på men det är ganska så fullt.

Lyckligtvis så hittade jag en plats längst bak och började gå mot den men jag ser inte en liten trappa som ligger lite bak i bussen, jag tar ett steg och jag snubblar,alla i bussen stirrar på mig. Jag får panik och får ont i mitt vänstra smalben och försöker ställa mig upp.

Några hjälper mig upp och frågar lite frågor om hur jag mår och om det är okej.

  Ja, svarar jag och börjar gå vidare till min plats men alla ögon är fortfarande på mig. Jag blir helt röd i ansiktet och börjar faktiskt skratta lite när jag tänker bak när jag snubblade men att alla stirrade på mig verkade inte vara positivt.

  Tråkigt har jag ofta i bussen så jag bara stirrar ner på min tröja och jag ser en stor brun fläck.

 Jag får panik och vet inte vad jag ska göra eftersom jag kan inte åka till skolan med en stor brun fläck i mitten av min tröja så jag ställer mig upp och får återigen alla ögon på mig och trycker på stop så bussen kan stanna vid den närmsta hållplatsen.

 Jag hoppar av och börjar gå hemåt, alla jag möter på vägen stirrar så klart på mig.

Något måste jag ju göra för att slippa all den negativa uppmärksamheten så jag beslutar mig att ta av mig tröjan och sätta på mig idrottströjan i en liten dunge. 

 När jag väl kommer fram där jag bor så tar jag i handtaget och tar ett steg fram men dörren är låst.     Jag fortsätter att dra i handtaget och plingar på dörren hela tiden men inget händer. 

Bänken som ligger ett par meter ifrån mig är tom så jag sätter mig och väntar på en familjemedlem att komma hem.

Plötsligt så ser jag en tjej, ingen tjej som helst utan tjejen jag gillar. Hon har svart långt hår, brun t-shirt och svarta tajta jeans. Jag visste inte vad jag skulle göra men jag gömmer mig vid sidan av bänken men hon ser mig ändå och vinkar åt mig.

 Allt det pinsamma som har hänt mig idag försvann och kände mig glad och lycklig till slut bara av att hon vinkade åt mig.